I den lokala S-marketen såg jag idag en yngling med ett Behemothmärke på armen. Min första impuls var att gå fram och ge tummen upp. Men jag hindrade mig själv. Tänk nu så extremt avtändande för honom om han just upptäckt ett fint band och så inser han plötsligt att alla mommon också diggar.

 Det var dagens goda gärning för min del.






Om det sku vara levyraati nu skulle jag ge en stark 9.

Ibland när jag tittar på Tommi är det som om jag ser mig själv, men bara dom bästa bitarna.

När vi träffades var det flera som varnade mig och sade att det kommer ju sen inte att hålla, du är kanske bara en rebound. Jag var förbryllad över att folk ville meddela mig detta. Antagligen ville man bara vara vänlig och skydda mig, men det kändes ändå lite överflödigt. Det var ju sen inte heller någon nära som sade så, mest random halvbekanta. Jag förmodar att dom mindes något från sitt eget liv.

Vilken bra idé. På Peppes blogg pågår rekommendationsleken.

Jag rekommenderar nymalet gott kaffe, vansinnig optimism (för det mesta, men inte när det kommer till pengar) och Kalle Ankas pocket. Rekommenderar även Don Corleones pasta för dig som klarar köpcenter och inte räds ett extra kilo eller två

Jag har försvunnit in i en bok. Den handlar om en dam som sitter under ett myggnät i Colombia, kidnappad av FARC. Där sitter hon år ut och år in, under ett myggnät och det är så spännande. Det är så obegripligt spännande.


Jag tror att jag nu på sid. 370 redan vågar rekommendera Ingrid Betancourts Méme le silence a une fin. (Jag kan inte tala ett ord franska, men nog läsa eftersom jag läst spanska och italienska och dom är ju alla systrar.)

Idag har jag haft träffis med Micaela som ju nuförtiden är tidningsmogul. Stolt rörde jag mig vid hennes sida hela dagen och noterade att en och annan kastade intresserade blickar på chefredaktörn för såväl Borgåbladet som ÖN (och kanske någon annan tidning också?)

Kände mig viktigt och värdefull, annat var det på kvällen när jag var i Kuntoklubi då borgåbisina sade "Att aj du e di o jåplar ännu på radjon, när ska de bli någå vettit uta dig?"   Jag svarade "Alder blir de ti någå vettit uta mig, di e ja nu bara å jååplar."

Och så var det med det.

Jag jetsettar i Borgå. Cyklar runt torget och skrävlar och har mig. Snart återuppstår bloggen igen. Kanske redan ikväll.

Igår var jag ute och åt god mat på Juuri. Samtidigt verkar det som om jag haft en puligumma i min mun som mig ovetandes svept drink efter drink.

Idag har jag huvudvärk.

Hör ni, här far livet framåt i vårdepressionens tecken. Måste säga att det alltid känns mer passande att vara deprimerad när det är regnigt, kallt och vidrigt ute. Men nu är det härligt ute och så är det med den saken.




Livet har dock sina ljusa stunder, som ikväll kl 21 då Arja besöker En kväll med Anne och Hannah. En tvättäkta fånge dyker också upp.

Mitt enda mål idag var att ta mig igenom dagen. Och det lyckades. Först hjälteaktig jogging, sedan kakor, praliner och små snittaaaa på Thé på Stockmanns åttonde våning med min bor som just fått en tjänst som lektor i retorik i Uppsala. Och sedan ännu på det en kaffe med en mycket fin kvinna, nämligen Pepsi.

Nu tittar jag på Southpark och avbokar Jippus skivrelease.

Vilken lång mening om min bror, osymmetrisk och konstig blev den, men ni är vana.

Loggar in på bloggen och här står ju att jag skall jogga idag.
Okej då. Runt Tölöviken.

Månne fiilisgubben är där igen? Det brukar finnas en fiilisgubbe som trummar på en roskis, nästan 24/7. Månne svanen surar igen? Förrut var där alltid ett svanpar som gjorde allt tillsammans. Nu har de skilt på sig och den ena surar alltid och ser nästan ut som om han försöker dränka sig. Hur många springer förbi mig? Hur många springer jag förbi? Vem vinner och vem försvinner?